Tidens ocean

Poetiskt värre men syftar bara på den oväntade lediga dag jag plötsligt fick, eftersom tre barn fallit, inte precis som små fjällbjörkar för sådana är ju segare, men kanske som tre contortatallar. H är blek och tunn och gestikulerar vagt åt magtrakten, A är blek och tunn fast längre och går lite dubbelvikt han också och J är arg och frågar vad man GÖR när man är sjuk, för han fick feber efter vaccinationen igår och har sovit som prinsessan på ärten, fast tvärtom. Alla bolster ovanpå.

Novembermössa

Nä, jag är ju ingen klagosångare när det gäller årstider, men det här drypet som pågår gör intressanta saker med min energi (som ju inte står som spön i backen at the best of times).

Jag brukar muntra upp mig med att kolla här.

Help!

En hel vecka har gått sedan vi kom hem från Japan! Kanske vi aldrig var där!?

Vad som känns är att det är vintertid. Jag blir vilse. I Japan var det visserligen inte ljust på kvällarna, men dagarna, dagarna... Svensk sommarvärme när den är som behagligast och kortärmsväder att flanera i även på kvällen.

MEN FLYTTA DIT DÅ, vill jag skrika åt mig själv. (Det brukar jag ju helt moget göra åt andra som gnäller över svenska årstider, sak samma vilka.)

Närå. Det ska nog bli bra med svensk november och december och januari och... Ja, ni vet. Behöver komma i fas lite bara.

Fredag. Jag tror minsann det blir en tur förbi Systemet. Jag avgav ett nyårslöfte om att dricka lite mer alkohol häromåret, men det går ganska dåligt.



Jomenvisst. Här är jag ju. I Tokyo.

Pip

Titta vilken fin. Man kan tävla om den också.

Först käk

Det jobbigaste med att resa är att vilja berätta och visa efteråt - men drabbas av prestationsångest. Därför inga japaner just nu, utan i stället renskav. Ja, på tallriken alltså. Och potatismos. Och sedan får jag se.

Arigato gozaimas.

Synd om

Nej, det är inte ett dugg synd om mig. Om man jämför. Och ibland ska man faktiskt det, för huvva vad gnälligt det kan bli.

Jag lever, har hälsan, så ock de mina. Det räcker långt, ja, ända fram faktiskt.

Men ändå. Nog kan jag få säga att det var sjuttsingen vad det dråsade in jobb just den här veckan. När jag ska till JAPAN snart och allt. Och dessförinnan ska jag färdigställa ett jätteprotokoll, några småttingar och ett mittemellan. Och ha möte om tekniska lösningar och gå på Pärlfiskarna och så hinna öva in stämmor till Förklädd gud till på lördag. Och sedan ska jag packa och städa och hinna förstå att jag snart ska landa på en annan kontinent.

Men väl där.

Inte då

Ja, jag tänkte ju skriva men nu kom dottern hem och vill ha våfflor. Och då ställer man förstås upp.

På köksbordet torkar hundratals trattkantareller och i högtalarna ljuder Förklädd gud.

Och så lite kaffe på det. Life is pretty much complete.

Ögonblicksvis.