Gratis och franco

Jag har en varm och glad och generös och engagerad person i min tangentbordsnärhet. Christina heter hon. Hennes liv är knökfullt upp över taknocken, men hon har den där okuvliga energin man bara kan önska sig i sina tröttaste drömmar.

Nu har hon skrivit en bok. En som aldrig kommer ut mellan två hårda eller ens mjuka pärmar, för någon annan och kändare hann före.

Sådant händer så klart hela tiden. Men klicka och förmedla. Gratis är alltid gott, men det här är ett kap på riktigt.

Kvalitet

En varm sensommar. Eller tidig höst. Eller vad man vill kalla det. Jag njuter i fulla drag. Vinden var varm i går kväll när vi satt utanför Folkoperan och vindelpratade och drack öl och åt moules frites.

I dag blåste den varma vinden hårt i ansiktet när jag trampade iväg till Reimersholme för en stilla timme eller två, bara jag och boken. Och, visade det sig, två gigantiska flytetyg - Östanvik och Nordanvind. Poetiskt värre, fast de bara var lastade med grus.

Le Clézio går att läsa på franska fast det inte går så fort. Och hans böcker är ju heller inga man bör hetsläsa.

Lillungen som inte längre är så liten är hemma från skolan. Det ger kvalitetstid. Ofta i form av Twilight och Ugly Betty om man frågar henne, men också som pladdrigt fikasällskap. Det är mer och mer som konkurrerar om vår tid med barnen. Det är antagligen meningen i ett utvecklingsperspektiv, men jag kan ju få tycka att det är lite tråkigt ändå.

Ikväll är det fyrverkerimusik på KTH och jag hoppas att jag har både ork och sällskap. Men först potatismos och korv.

Gud förbjude

ETT enda inlägg hittills i augusti, nää. Jag skärper mig i den sista svirrande, darrande, skälvande sekunden av sommarmånad.

Igår sprang jag minsann TJEJMILEN. Jomen. Härnäst blir det väl Ladies Night (Gud förbjude).

Jag valde startgrupp med viss omsorg för att kunna masa mig fram utan att störa andra. Vad händer, tror ni? Just det. Bredbakande kvinns från Sparbanken i Västervik spankulerar i godan ro framför mina fötter, I BREDD, utan en tanke på ett enda löpsteg. Höll på att sänka Tjejmilens hela vara och credo (vi brudar är finfina på att ha det myyyyysigt ihop fast det är tävling) genom att väsa "Välj en annan grupp för faaaan" men insåg ju hur himla utstraffad jag skulle bli då. Krokbenad. Bespottad och begabbad. Despised and rejected.

Nåja. Jag armbågade och krumbuktade och efter nån kilometer gick det ju att snigla sig fram i den fart som är mitt signum: 6,5 på kilometern, vare sig det är en eller tio. Vare sig jag är otränad eller otränad eller har ett hb på 86 eller 115. Jaja.

Medalj till alla. Och ostkaka. Snabbätartävlingen vann nog jag, för fem minuter efter målgång hade jag ätit en banan och en låda ostkaka med sylt samt druckit vatten, en kopp kaffe och en Chiquitasmoothie.

I övrigt denna augusti har barnen börjat skolor och jag har läst franska i en intensiv vecka som nog inte precis gjorde underverk men gav mig lite mer inspiration. Jag har orienterat i regn och i sol, ätit bröd, ost och vin i regn och sol, sett Varieté Giraff i Vitabergsparken och fikat hembakt på kolonisternas trädgårdsdag. Jag har varit loppismadame och barnvakt, jag har umgåtts med min man och jag har köpt Asimovs Stiftelsetrilogi i en underbart vacker och sliten pocketutgåva. Jag har sett om Sagan om ringen och fnissat och suckat mig igenom Augustilunch i Rom. Jag har städat badrummet och hittat sexton pennor, sju nagelknipsare och två linjaler. Bland annat.

Det är ju lite inne att gilla hösten, men jag gör det på riktigt.

Back in town

Ojojoj, vad man får flänga när det är semester. Just hemkommen efter en vecka i Jämtland som innehöll ungefär allting utom surströmming, vilket i och för sig var synd.

Axplock: fransksnackande, tvååringsgull (på franska), kräftor, kubb, hammock, grill, insjöbad, fjällvandring och bärplockning gånger två. Löpning i gamla fina elljusspåret och 1000 meter i Storsjöbadets utebassäng alltmedan ungarna stojade nerför de nya rutschkanorna. Och en massa fika och promenader.

Jag är helt slut.

Festival

Bråda tider när man har semester vill jag lova. Är man inte i Hultsfred och lyssnar på The Hives och Metallica tillsammans med 35 000 andra så springer man orientering med 12 000 nylonklädda skogstomtar av alla kön och tjocklekar. Och gör man inte det så har man kommit hem och tvättar maskin på maskin med sumpluktande och knappt identifierbar tvätt.

Men annars så. Är det ganska avkopplande med sommarledigt.

Och regnet

Ett säkert tecken på att semesterbotten is nådd är när trettonåringen efterlyser utflykter. Han är den som inte kräver så mycket annat av livet än en gitarr och en fotboll. Men nu får det liksom vara slut på trädgårdsliv och masiga dopp i hamnen. Tycker han.

Som tur var började det just regna.

Elvaåringen har hamnat i ett bakskov. Det vill säga, vi bjuds ett par gånger om dagen på chokladkaka, muffins, kardemummabulle, paj... Gubbashortsen som jag hittade i boden förra sommaren börjar spänna lite i midjan. Får flytta hyskan.

Drömmer om Köpenhamn, en flaska champagne och ett hotellrum. Ja, och så äkta hälften. Drömma kan man alltid; verkligheten stavas O-ringen. Sju nätter i tält med tre ungar.

Men först hamnfest och vänbesök. Och fler kardemummakakor.

Så var det juli

Och familjen är samlad, hela den vidsträckta, utsträckta, utvidgade. Tolv personer drar in sand, skrattar högt, slår tårna i trösklar, äter njutningsfulla mängder mat och somliga dricker vin. Eller en liten whiskypinne. Alien-algerna har flutit ut igen men värmen i vattnet är kvar. Saligt. Vi funderar stillsamt över när mudderverket kommer för nu är det endast en knapp meter djupt i hamnen. Åskan mullrar på avstånd och endast ett par droppar i utkanten av den våldsamma skuren hittar vår väg.

På badhotellet spelar man soft jazz. Blonda flickor talar skånska bak disken och tre pensionärer lyfter skedar från tallrik till mun. Är det här blomstrande business, verkligen? Men jag klagar inte.

Quiet days in Clichy. Fast utan vilda orgier.