Festival

Bråda tider när man har semester vill jag lova. Är man inte i Hultsfred och lyssnar på The Hives och Metallica tillsammans med 35 000 andra så springer man orientering med 12 000 nylonklädda skogstomtar av alla kön och tjocklekar. Och gör man inte det så har man kommit hem och tvättar maskin på maskin med sumpluktande och knappt identifierbar tvätt.

Men annars så. Är det ganska avkopplande med sommarledigt.

Och regnet

Ett säkert tecken på att semesterbotten is nådd är när trettonåringen efterlyser utflykter. Han är den som inte kräver så mycket annat av livet än en gitarr och en fotboll. Men nu får det liksom vara slut på trädgårdsliv och masiga dopp i hamnen. Tycker han.

Som tur var började det just regna.

Elvaåringen har hamnat i ett bakskov. Det vill säga, vi bjuds ett par gånger om dagen på chokladkaka, muffins, kardemummabulle, paj... Gubbashortsen som jag hittade i boden förra sommaren börjar spänna lite i midjan. Får flytta hyskan.

Drömmer om Köpenhamn, en flaska champagne och ett hotellrum. Ja, och så äkta hälften. Drömma kan man alltid; verkligheten stavas O-ringen. Sju nätter i tält med tre ungar.

Men först hamnfest och vänbesök. Och fler kardemummakakor.

Så var det juli

Och familjen är samlad, hela den vidsträckta, utsträckta, utvidgade. Tolv personer drar in sand, skrattar högt, slår tårna i trösklar, äter njutningsfulla mängder mat och somliga dricker vin. Eller en liten whiskypinne. Alien-algerna har flutit ut igen men värmen i vattnet är kvar. Saligt. Vi funderar stillsamt över när mudderverket kommer för nu är det endast en knapp meter djupt i hamnen. Åskan mullrar på avstånd och endast ett par droppar i utkanten av den våldsamma skuren hittar vår väg.

På badhotellet spelar man soft jazz. Blonda flickor talar skånska bak disken och tre pensionärer lyfter skedar från tallrik till mun. Är det här blomstrande business, verkligen? Men jag klagar inte.

Quiet days in Clichy. Fast utan vilda orgier.