Falling down

Det bidde inga skidor ty när jag med raska kliv stegade iväg mot tunnelbanan kände jag hur den ena av mina stayups släppte taget och begav sig nedåt. (Nu garvar somliga.)

Jag ska bespara er bilden av hur jag smyger in i portar och bakom pelare för att i lönn försöka hala upp den förbaskade trasan.

Flurig fredag

Flurig är ett ord jag misstänker har en grov isogloss någonstans i höjd med Söderhamn.

Bra ord. Ursprungsbetydelsen är "oredig", "trasslig" och används för det mesta om hår, as in bad hair day. Men som alla begriper är det ett extremt användbart uttryck för att beskriva andra förtretligheter i vardagen också.

Idag är jag inte bara flurig på knoppen. Jag känner mig ganska flurig i knoppen också. För att inte tala om hur det ser ut på skrivbordet. Och i kalendern. Och hemma.

På söndag bär det av till Sälen. Dessförinnan måste jag inhandla ett par längdskidor. Jag har försökt förtränga det in i det längsta, men i slutet av mars ska jag, inshallah, åka till Kuusamo i nordöstra Finland och spöa nordiska grannar i skidspåret. Parlamentsmästerskapen heter detta komplett okända event, och förklaringen till att jag finns i startlistan stavas j-u-l-f-e-s-t.

Hittills har jag mörkat frånvaro av både form och skidor. Nu är det dags att sätta allt på ett kort, Vasaloppsvecka och allt.

Nog måtte inspiration räcka en bra bit?

Roligt på jobbet

Förmiddagen har ägnats åt lite av varje. Drumlade runt där hemma ganska länge, hann se Carl Bildt leverera utrikesdeklarationen samtidigt som jag fascinerat sneglade på en ganska bisarr film hos Lotten. Rena dynamiten skulle man kunna säga.

När det så småningom var Alf Svenssons tur i talarstolen pratade han om EU-idén. Vad föreslog stavningskontrollen?

EU-bidén.

Kom inte och säg att teknik är tråkigt!

Känna ryskor på pälsen

Vägen till min arbetsplats går genom Gamla stan. Genom Gamla stan går även många turister. Alla ryskor har pälsverk. (Djurrättsaktivister har pälsvärk.)

För tre år sedan var jag i Moskva. Alla ryskor med nästippen ovanför existensminimum hade päls eller åtminstone ordentliga pälsdetaljer på både kappa och stövlar. Själv hade jag nopprig kappa och babusjkasjal.



Jag såg med andra ord helt autentisk ut. Om jag fått för mig att sälja hemsyrad gurka vid en sotig station.

All time high

Mitt lilla duvslag här på jobbet är så prydligt och fint. Och det beror på att jag städade innan min lagvigde skulle komma hit på lunch.

Efter snart femton års äktenskap kan jag alltså inte stå för mitt slarv inför min man.

Jisses.

Men fint är det.

Small pleasures

Renbäddad säng. Renbadad Cruella. Té med mynta från sörmländsk trädgård.

Och tio olästa böcker!

OK, jag knäcker inte alla i natt.

Summan...

... av kardemumman denna dag:

soffhäng alldeles för länge

mas och has till jobbet och så lite utfrågning. Lite.

bebisjonglering och äppelpaj hos slätkindad ung mor, tillika kollega

kylskåpsrensning med pasta

surfande efter lämpligt semestermål, flyg, boende och bil och what not

Och nu ska jag bada. Jolly!

Stiernhielm och jag

Pyjamas på kroppen. Kaffe i koppen. Ont i knoppen.

Nu blev det rent poetiskt. Kanske ska sluta där så jag inte förtar intrycket.

Varje morgon läser jag Charlotta von Zchwrkberkkghs (äh) blogg om vägen till en hälsosammare livsstil. Det är rena Herkules vid skiljevägen. Liksom han vill hon så gärna, så gärna välja den rätta smala. Men hon trampar ideligen snett in på den breda väg där Fru Lusta med döttrarna Flättja, Kättja och Lättja slår så förföriska lovar kring en förvirrad vandrare.

Jag myser skadeglatt. För jag finns också på den breda vägen. Lite längre bort, bakom kröken. Där Charlotta inte ser mig.