Nej, det är inte ett dugg synd om mig. Om man jämför. Och ibland ska man faktiskt det, för huvva vad gnälligt det kan bli.
Jag lever, har hälsan, så ock de mina. Det räcker långt, ja, ända fram faktiskt.
Men ändå. Nog kan jag få säga att det var sjuttsingen vad det dråsade in jobb just den här veckan. När jag ska till JAPAN snart och allt. Och dessförinnan ska jag färdigställa ett jätteprotokoll, några småttingar och ett mittemellan. Och ha möte om tekniska lösningar och gå på Pärlfiskarna och så hinna öva in stämmor till Förklädd gud till på lördag. Och sedan ska jag packa och städa och hinna förstå att jag snart ska landa på en annan kontinent.
Men väl där.
Moulin Rouges vingar föll till marken
7 timmar sedan