Jobbhål

Jag föll rakt ned i jobbhålet och har inte orkat kravla mig opp än. Interpellationsdebatter, EU-nämnder, kommunfullmäktige, framtidsdagar... det är ingen ände på pratet som via synapser och nervbanor (mina!) och ett visst mått av IT så småningom blir text.

Men det är roligt! Och det känns viktigt. Vägen till min kammare har varit både lång och slingrig men i efterhand känns den fullkomligt logisk. Slumpen är inget annat än en ändlös och bortglömd räcka små vägskäl och beslut på väg från a till ö.

Utmaning

Det finns så många utmaningar därute i verkligheten - men inga är så jobbiga (och oftast ointressanta - förlåt!) som dem som kommer på bloggar. 34 frågor om saker jag inte ens vet om mig själv så varför ska någon annan vilja veta?

Men nu! Lotten frågar om filmupplevelser. Jag snabbspolar bakåt och finner svar på:

1. Min första filmupplevelse: Det var nog någon av Saltkråkefilmerna och året måste ha varit -67 eller -68. Redan då grundlades min uppfattning om huvudpersonerna: Tjorven och Pelle bajservajsriga, syskonen ointressanta, Stina en tämligen schizofren personlighet, Västerman underbart elak och farbror Melker en förebild i behagsjuk oduglighet.

2. Min största filmupplevelse som liten: Bröderna Lejonhjärta. Jag var dödskär i Jonatan. Musiken rör mig fortfarande till tårar.

3. Min värsta filmupplevelse någonsin: När lammen tystnar. Den var så äcklig så jag inte kunde äta upp min överdimensionerade godispåse. Upplevelsen var hemsk, filmen mästerlig.

Om lågpris och lockpriser på konsumtion kan man tänka mycket, men ibland blir man glad. Som när man hittar Das Boot och Easy Rider för 49:- styck nonchalant slängda i en korg på Prix i Brunflo granne med julskinka för halva priset.

Sol i sinne

I alla fall sol ute. Det är så man undrar varför världen är gul i stället för grå. Och genast känner jag piskan vina: Måste ut!

Två ord ska bort ur min vokabulär 2008. Det ena är "måste". Det andra är "hinna".

In ska VILL!

Den du, med smör på

Visst kom jag iväg till köksbutiken! Visst hittade jag en jättesnygg ljusgrå lucka! Och ett ljusgult högblankt kakel! Och handtag i valnöt! Och Perstorpsplattan Virrvarr!

Men bäst var i alla fall att handla två paket crumpets i The English Shop på vägen hem. Smack in i brödrosten och så tjockt med smör på. Mmm.

Nu ska jag titta i golvkatalogen.

Stressigt i ledighetslandet

Puh. Jag hann. Kasta tidningarna alltså. Innan behållarna försvann för den här veckan. Det är kanske inte för mycket begärt att man ska vara uppstigen för elva en alldeles vanlig onsdag.

På göralistan hopas stort och smått. Jag märker att jag har en tendens att peta dit sådant som "svärmor kommer på middag". För det är lätt att pricka av utan egen ansträngning. Jobbigare är det med "skura kylskåp", "städa klädkammare" och "kolla på marbodalkök".

Men jag hugger väl i. Snart.

Nytt år

Det är svårt att helt låta bli nya föresatser när ett nytt år tar sin början. Försåtligt att nyåret kommer precis efter en frossarvecka. Inföll det låt säga i mitten av mars eller varför inte första veckan i juli skulle nyårslöftena bli betydligt mer sansade och mindre ångestfyllda. Kanske rent av mer konstruktiva i stället för som nu - mest botfärdiga.

Nåja. Jag är om inte en renlevnadsmänniska så ganska ordentlig i alla fall. Något slappa triceps, men vad då. Jag fyller ju 44 i år. Inte heller har jag lyckats något vidare med löftet inför 2007 - att dricka mera sprit. Alltså behöver jag inför 2008 inte lova att dricka mindre.

Men självklart lider även jag av dåligt samvete. Miljöööön. Och en alldeles personligt upplevd känsla av äckel inför billig och dålig (?) mat. Ett av mina självförbättrande löften inför framtiden är därför att höja den ekologiska andelen av matinköpen till 30 procent. Den siffran är inte det minsta övertänkt, utan mest ett riktmärke för att ha något att hålla sig i när jag räknar på kvitton i slutet av februari. Här ska det gås vetenskapligt tillväga!

Bilen har vi sålt och på balkongen inrättas snart ett bättre system för skräp i väntan på återvinning. Det nuvarande består av fuktiga kassar med allsköns bråte. Tidigare hade vi grovsoprum med fullskalig sortering. Okej, folk slängde tv-apparater i tidningsbehållarna, men vi ordentliga kunde ju bli av med vårt skräp som tänkt var. I alla fall.

Men sortering av osorterade sopor är dyrt. Soprummet stängdes av de styrande och i hissen satt käcka uppmaningar om att gå samman och hyra bil för skräptransport till tippen. Tro det. De flesta har stora balkonger. Och sopnedkast, inte att förglömma. Genom åren har jag utan framgång drivit frågan om ansvar gentemot hyresgäster och mot miljön och försökt mig på ett och annat konstruktivt förslag. Men icke. Detta var En Principfråga.

Nu har syndaren vaknat, i mediedebattens spår. Självklart, säger styrelsen, måste en ansvarskännande förening erbjuda vissa återvinningsmöjligheter för de boende. Det är ett viktigt led i miljöarbetet. Så nu får vi i alla fall slänga tidningar varje onsdag.

Jag ler i mjugg.